Allt snurrar runt som en karusell. Det går fortare och fortare. Det finns ingen broms. Jag vet inte hur jag ska stoppa det heller. Ingen kan få stopp på det. Tankarna bara rullar i mitt sinne som aldrig förr.
I farten sårar jag så många men jag vill inte göra det,det är inte meningen. Det ska inte vara så. Tårarna som rinner inom mig är det ingen som ser,ingen ser sorgen som bor och växer sig stark i mitt sinne och i en del av mitt hjärta!
Mitt sinne värker av smärta,den smärtan som jag får när jag sårar så många på vägen till min lycka. Är det värt att vara så lycklig då,när mina nära och kära blir så sårade så det skär i hjärtat på mig?! Hur ska jag lindra deras sorg och hur ska jag lindra min egen stora sorg?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar